Grillpremiären avklarad

Efter måndagens ultraljud så var vi alla lite deppiga över att vi inte fick veta könet på bebisen (även om jag vet att det är en kille) så vi besätmde oss för lite grillning, premiärgrillning dessutom. I väntan på vår nya grill så körde vi engångsgrill och det funkade utmärkt. Det blev kött, korv, majskolv och fetaostsallad, det var fanimej så nära himlen man kan komma på en måndag.

grillpremiär5

Engångsgrillar ska man inte underskatta, även om jag i det här läget var rätt skeptisk

 

grillpremiär2

Köttet hade jag inte marinerat själv men det smakade sagolikt ändå

 

grillpremiär3

Mmm, dreglar bara jag tittar på den där tallriken.

 

grillpremiär1

Slutresultatet, givetvis med beasås och mycket dessutom. Jag tror inte jag sa ett ord under hela tiden vi satt vi bordet, så gott var det.

 

grillpremiär4

Går ju inte att vara olycklig med en sådan donna i ens liv, maten smakar ju dessutom godare om an får dela den någon man älskar, och visst fan älskar jag henne.

 

grillpremiär6

Minna var löjligt exalterad över att få grilla korv.

 

grillpremiär7

Ellas leende beskriver vår grillpremiär, ren och skär glädje.

För tidigt ultraljud

Det här var den absolut mest spännande måndagen på väldigt länge. Jag sitter fortfarande med ett brett leende på mina läppar över den här fantastiska dagen.

Tanken var ju att Camilla skulle åka till Motala på egen hand för ultraljudet men det ville hon inte så vi släpade med alla barnen och tog tåget dit i i morse och premiäråkte nya pendeln till Motala. så in i helvete behändigt och ändå att jag och tänkte på bil och körkort hela resan hem, men det är en annan historia.

Väl på plats så fick vi veta att vi ”bara” var i vecka 18 (17+1) istället för vecka 20 (19+3) som vi trodde viket innebar att man inte riktigt kunde se det man hoppades på, ur vår synvinkel könet och ur barnmorskans synvinkel alla vitala organ. Så det här innebar att vi fick en ny tid om två veckor för nytt ultraljud men allt såg prima ut just nu. Det där fick mig dock att fundera, innan flytten så skulle vi egentligen haft ultraljud den 29 april och hade vi bott kvar och gått på den tiden så hade dem definitivt inte kunnat se något med den lilla skillnaden att vi hade 8 mil i en riktning till Ö-vik där undersökningen skulle göras, många fördelar med den här flytten med andra ord.

ul 6 maj

 

 

In conclusion…

Söndagen har klivit över i måndag och det en riktigt trevlig kväll till slut, mycket skratt och spännande TV kan liksom aldrig slå fel. Mina strömmingsmackor blev dock inte riktigt vad jag hade önskat, det var ju så gott i i min skalle när jag handlade och när tillagade det men i verklighet var tanken tio gånger bättre än hur det blev sen. Det är inte första gången det här inträffar och säkerligen inte den sista gången heller, men det är lika irriterande varje gång.

Annars så har jag suttit och funderat en massa ikväll utan att prata med Camilla, vilket är rätt ovanligt för när det kommer till kritan så berättar jag nog det mesta för henne – på gott och ont. I morgon är det ultraljud och jag hoppas innerligen att allt står rätt till med bebisen, vi har inte fått några signaler om det inte skulle vara bra men efter det som hände när Williams födelse så har jag en helt annan respekt för allt som har med graviditet. Eller vi och vi, jag är ju oerhört lite involverad i det rent fysiska så här långt men Camilla har haft en bra graviditet överlag så här långt med betydligt mindre fysisk smärta än tidigare, det måste ju betyda något i positiv bemärkelse. Å andra sidan är vi knappt halvvägs och mycket kan hända ännu.

Och på onsdag är tanken att man ska anställningsintervju, vi får se hur det blir med den saken.

Upp i ottan är planen

Nu har jag suttit här hela kvällen och försökt hitta en bra design till bloggen eftersom det är lite nystart efter nästan en hel månad i total tystnad, men hur jag än vrider och vänder på mallar så blir det inte bra. Den ena är för enkel och den andra är för avancerad, vad hände egentligen med alla simpla mallar utan slider eller som ser ut som världens häftigaste magasin, vad hände med dem?

Jag hittar åtminstone inget nu och då får jag väl överlåta det där åt min kära sambo som är en hejare på att bygga snygga bloggar, men visst hade det varit trevligt att knåpa ihop något nytt på egen hand.

Om drygt tre timmar är det uppstigning också. I ett svagt ögonblick så lovade jag min sambo att jag skulle ge henne sovmorgon. Det är inte så att hon inte skulle förtjäna det, tvärtom, men jag har gått från extrem morgonmänniska till extrem nattmänniska under några år men i skalle så tror jag fortfarande att jag är hejare på att kliva upp på morgonen, men det är jag inte, inte ens lite. Samtidigt så är ett löfte alltid ett löfte hur död jag än är om några timmar så ska jag upp och ta hand om hela barnaskaran och låta henne sova, tror att hon behöver det sjukt mycket.

haylie

 

Häromdagen var vi i lekparken tillsammans med barnen, och det var sjukt kul att se Haylie i sån action. Kommer fler bilder från den dagen i morgon – om jag överlever morgonen.

Nära till tårar

Jag sitter här med gråten i halsen. Jag har suttit och läst om Ivan Turina, fotbollsmålvakten som utan förvarning helt plötsligt dog i sömnen och lämnade efter sig fru, sina tvillingdöttrar och dessutom väntade familjen tillökning. Sportintresserad som jag är så landar det här ganska nära hjärtat och när man en läser om hans liv som familjefar och att de väntade tillökning så hamnar det oerhört nära, och det blir genast smärtsamt. Och då då är jag ändå någon som står vid sidan, långt åt sidan.

Natten till lördag så mördades en man bara ett par hundra meter i från vårt hus. Han hade misshandlats till döds av två andra män. Av vad man kunnat läsa sig till så handlar det om någon typ av kriminell uppgörelse, men oavsett vad det handlade om så är det ytterst smärtsamt. Människor som bokstavligen slår ihjäl en annan människa, det är så bedrövligt så jag knappt finner ord. Vad kan vara så viktigt att det är värt att ta en annan människas liv.

Med allt som hänt de senaste dagarna och den senaste tidens emotionella berg – och dalbana så är det lätt att inse hur lite det krävs för att det ska barka helt åt helvete och hur jävla viktigt det är att ta till vara på allt man har i sitt liv, och givetvis placera barnen i främsta rummet hela tiden.

Tävla & Vinn: Brio Sitty från Annas Babyshop

Tillsammans med Annas Babyshop drar jag nu i gång en tävling där du har chansen att vinna en Brio Sitty, och det fina i kråksången är att du knappt behöver gör något för ha chansen att vinna den här vagnen (värde 1795:-).

Tävlingsregler


Dela Tävlingsbild

  • Gilla Annas Babyshop och Dad4Life på Facebook
  • Klicka på bilden ovan och välj sedan ”Dela” samt skriv något kort till dina vänner.
  • Gå in på Annas Babyshop och välj ut färgen du vill ha på vagnen om du vinner.
  • Lämna en motivering i det här inlägget till varför just du ska vinna. Skriv också vilket gillarnummer du fick på Annas Babyshops Facebook.

Vinnaren kommer att meddelas på Dad4Lifes FB-sida efter avslutad tävling den 9 april.

Vill du öka dina chanser att vinna så kan du blogga om tävlingen i din egna blogg. Då använder du bilden i detta inlägg, skriv även detta i kommentarsfältet och bifoga länk. (Tävlingsbloggar godkänns ej)

Nu ska vi sova, eller?

Haylie har haft en konstig påskhelg. Hon var ju laddad som tusan för sin chokladkanin men eftersom hennes syskon varit magsjuka och henne blodsocker inte varit super så har det inte blivit någon kanin, men också mycket beroende på att hon själv inte varit så sugen heller.

Så ikväll tyckte jag lite synd om henne och vi passade på att vara uppe lite längre. Sen när jag tyckte att klockan 20:30 var en bra tid och gå till sängs så började det hela. Jag sa: ”Ska vi sova nu” och hon for som en avlöning den 25:e och gömde sig, jag lyckades hitta henne under stol och sprang efter kameran – förstås.

Haylie

 

Nu håller hon på att städa, pappa upp i dagen alltså.